Ja det är ju kul att bilen fungerar igen så nu kan jag komma med några rent filosofiska funderingar.
Man kan ju tycka att 15000 kr är dyrt för en Volvo 140, jag tycker 15000 kr är dyrt för en bil över huvud taget, för jag är så snål att jag funderar på att sy igen de bakre regionerna.
Men egentligen, när man kollar sig runt på bilmarknaden, så vad får man för 15000 kr egentligen? Inte får man någon problemfri bil inte.
Det kan ju tyckas att man "skall kunna fixa med bilar om man skall köra en Volvo 140". Både ja och nej säger jag kanske där.
Självklart är det ju mer mekaniska ingrepp som får göras än på en fabriksny bil då grejerna trots allt varit med i 40 år, men för dessa 15000 kr får man ingen fabriksny bil. En 15000 kronors bil låter i mina öron mer som en mitten 90-tals Golf, Mondeo eller liknande....och det är trots allt 15 år gamla bilar, som inte alls behöver vara mer skruvningsfria än en Volvo 140.
Snarare är det så att skall man ha så nytt som möjligt för dessa 15000 kr så är det nästan så att man börjar komma in på sådana årsmodeller att elektroniken gjort sitt intåg på allvar, bilarna börjat bli mer komplicerat och kompakt uppbyggda, samtidigt som alla bilar för 15000 börjar bli ordentligt gamla och kan gå sönder precis var som helst, när som helst. Man kombinerar nackdelarna hos en veteran med nackdelarna hos en modern bil, så att säga.
Enda sättet att gardera sig mot oväntade reparationsKOSTNADER (inte reparationer, för det finns måndagsbilar som mer eller mindre ramlat i bitar allt sedan första dagen de rullade ut från bilhandlaren
) är ju att köpa fabriksny bil med garanti och byta när den är på väg att gå ut - men då börjar vi snacka helt andra kostnader på andra sätt.
En Volvo 140 känns ju då egentligen tryggare på så sätt att varenda bakgårdsmek begriper sig på den (att lämna äldre bilar på märkesverkstad är sällan den bästa idén) - det gäller bara att hitta ställena som VILL ta på sig att syssla med den.....
Och när det gäller att reparera bilar så visst, är hela bilen totalt slut så kanske skroten är det vettigaste alternativet, men är det något småfel då och då, så är det frågan om det inte som regel är bäst att fortsätta reparera den bil man har. Man kan inte riktigt på så här billiga bilar jämföra med "bilens värde". Billiga bilar är oftast billiga just för att de inte är tipp-topp. Köper man en annan billig bil så kommer det troligen komma lika dyra fel snart igen. Man vet vad man har men inte vad man får, säger de ju.
En fördel är ju att om en 140 mot all förmodan skulle behöva lagas för 20 000 så kan man ju ändå skrota den med gott samvete. Köper man en 100 000 kronors bil och det krävs en reparation för 20 000 så står man ju nästan där med skägget i brevlådan. Skrotar man den så har man förlorat i stort sett vad man gett för bilen på en gång, säljer man den får man oftast gå ner i pris så mycket att man förlorar en stor del av vad man gett, laga den blir i det fallet troligen billigast men en kännbar ekonomisk smäll.
Det är dyrt att ha bil vad man än kör - det finns inga genvägar till billigt bilägande.
Så fortsätt du köra din 140 med gott samvete och bry dig inte så mycket om vad folk tycker.
Numer Mercedes 230E -85 som bruks. Har en PV -65 i garaget som aldrig blir klar.
Avverkade 140s: 142 -71 (skrot), 142 -73 (skrot), 145 -74 (skrot), customizerad 142 -74 (såld).