Tänkte låna denna tråden lite då jag har ett liknande problem med, min älskade Inga-lill ( Volvo 142-74:a )
Jo, det är ligger till så här att när man startar henne då hon är kall, går hon mycket bra på tomgång i ca 20 min. Sedan börjar det låta som om hon går tjockt för att sedan dö, och hon är mycket svår att starta, men när hon väl går igång får man ligga på höga varvtal för att hålla henne vid liv.
Anledningen till att jag tror att hon går riktigt tjockt är att när jag åkte ner från norrland sist så drog hon ca 2 dl mer milen än normalt och fick ligga på rusvarv för att hon inte skulle då i rödljusen. Kan inte höra att hon misständer eller missar på några cylindrar.
Jag har gjort en del saker för att försöka lokalisera problemet.
1. Började med att kolla SU-förgasaren och den va som den skulle.
2. Gick igenom vakuumslangarna och hittade inga fel. (Gjort det innan då jag fick problem med bromsarna). Tänkte att det kanske va en spricka som gick upp med temperaturen.
3. Kollat så att bränsle kommer fram och det kommer som det ska.
4. bytte till en strombergs förgasare men det blev samma fenomen.
5. justerade ventilspelet för ca 600 mil sedan.
6. Kollat chokespjäll så att det släpper riktigt.
Men det är så att jag har ett ombyggt tändsystem på henne och det är ett biltema brytarlöst som sitter i. Kan det vara något som kan påverka på detta sättet
Har suttit och läst igenom tråden och försökt bilda mig en uppfattning men jag får inte riktigt ihop det med mina symptom.
Börjar bli ganska gråhårig nu och det är ju inge man vill bli mer än nödvändigt i min ålder
Är tacksam för alla tips och knep.
Min 142 har ett lite trist problem. När motorn blivit hyfsat varm på landsväg så tvärdör den, den blir alltså helt tom under gasen och bilen stannar.
?
o de la av efter ett tag